Tofo – höstlovet

Moçambique är ett lång land med ca 280 mil kust. Maputo ligger helt i söder, och längs kusten norrut går huvudvägen EN1. Det mesta av kusten består av paradisstränder och lagunsjöar, så det är bara att välja vart man vill på badsemester. 50 mil norr om Maputo ligger Inhambane, som är omgiven av flera små badorter. Vi har spenderat höstlovet i Tofo som är en liten badby med magnifika stränder, berömd för sitt surfande och sina valar, valhajar och gigantiska djävulsrockor.

Det är något med att ta sig fram i det här landet. 50 mil är inte som hemma, det tar rätt lång tid, det är olyckor, poliskontroller, små byar med folkliv som ska passeras och försäljare av allt möjligt längs väggrenen.

Så spännande och roligt för hela familjen. Vilket liv det är överallt! Om man stannar till för att köpa frukt, piri-pirisås, stråmattor, bullar, frukt, eller kanske tegelstenar eller snickerier så kommer det plötsligt många springande. Barn som vill ha mat och godis, och nyfikna som vill hälsa, fotas eller sälja annat de har. Mycket bekräftande, att vi är så intressanta visste vi inte!

Slutligen kom vi fram till den lilla fiskstugan vi hade hyrt för veckan. Direkt på stranden, 50 m från ”centrum” med försäljningsstånd, restauranger och folkliv.
Det är ju bara vi som har höstlov, så vi tänkte att det skulle bli lugnt, men icke. Alla försäljare av allt möjligt upptäckte direkt att vi hade kommit, så det blev mycket folk vid vår grind.  Vårt uppehåll blev lika mycket en upplevelse där vi lärde oss hur svårt många har det. Många har lite mat och kämpar på ett absolut existensminimum. Vi lärde känna många av de som kom till vår trädgård, många är barn som arbetar hårt från morgon till kväll när de inte är i skolan. De flesta turiskter i Tofo är från Syd-Afrika,  så alla pratar hyfsat engelska.

Vi har badat och njutit av denna fantastiska strand och dess vågor.

En dag hyrde vi alla en Dhow, en segelbåt, som tog oss till några sandbankar i bukten, där vi kunde snorkla. Overkligt på en sandö, nästan vindstilla, varmt och bara sand och snäckor. Så vackert.

Sedan seglade vi till Isla de Inhambane, där det bor ett fiskarfolk, Vi blev bjudna på supergod skaldjurslunch av hövdingen och gick en runda på ön.
Mycket spännande att se hur det går att leva. Så enkelt, där fanns skola och en sjukstuga för födslar och malaria.

Hövdingen verkade äga allt, och styrde upp det mesta.
En upplevelse för stora och små.

Surfing fick vi inte testat,  det känns skönt att ha det till godo, för vi kommer till Tofo igen.

Det blåste mycket, varm härlig kuling. Problematisk dock för fiskarna, de har båtar på kanske 8-10 fot som de ror ut i de stora vågorna. En morgon var det en av båtarna som hamnade på fel sida av revet och ut i motströmmen. Vi och de andra fiskarna kunde bara stå på land och titta på att de rodde för fullt i tre-fyra timmar i jättevågorna för att komma de hundra metrarna till rätt sida av revet. Där var vågorna så stora att båten kastades runt några gånger till de var tillräckligt långt inne så att ett gäng kunde simma ut och rädda.  Mycket nära att de inte klarade det. Men ingen tröstade,  det vankade bara utskällningar för att de hade satt sig och andra i fara. Mycket är annorlunda här.

 

Fiskmarknaden

/>

Alla lärarna i Blokka med barn på fiskmarknaden. Marknaden är en av flera i Maputo som säljer färsk fisk, skaldjur och musslor.Mycket enkelt, och allt lokalt fångat.

Vilket utbud! Om man vill kan man ta med det inhandlade och få det tillagat på restaurangerna intill, vilket vi gjorde.  För så att äta på den mycket enkla restaurangen. Vilken middag det blev.

Ett frossande i ångade musslor,, grillade kräftor och languster, grillad fisk och kokta monstersniglar. Oj vad vi åt, också barnen njöt av alla smaker och nya matupplevelser. Vi kommer aldrig att glömma denna måltid. Tack Per och Clara för att ni tog oss med på detta.

Krugerparken!

Man kan tyckas att Maputo är långt bort från allt.  Men här är faktisk mycket nära till mycket spännande. I tillägg till att denna knäppa vackra stad är en attraktion i sig är naturen fantastisk bara en kort bilresa härifrån. Och Swaziland och Sydafrika på bara tio mils avstånd. I helgen var det dags för Sydafrika. Helg i Krugerparken med tre lärarfamiljer. Vi hade hyrt stugor på en Lodge som låg precis utanför Crocodile Bridge, som är den ingången till parken som ligger närmst. Mycket spännande bilfärd dit, så mycket nytt att se, med en gränsövergång med pass, leg och ägarbevis på bilarna hit och dit, Stämpla och fylla i scheman och små lappar hit och dit. Och tillslut var vi i Sydafrika. Efter ca tre timmar hemifrån i 42(!)° värme. Lodgen var jättefin och mycket trevlig gemensam middag med de andra.

På morgonen köade vi i gryningen för att komma in. Det funkar så att man åker i egen bil, och man får hålla sig i bilen, går man ut kan man ju bli uppäten eller nåt. Det är dessutom strängt förbjudet. I hela parken finns ett nät av vägar, parken är dubbla ytan av Skåne, så det finns mycket att välja på. Det gäller att hålla koll så att man inte missar något djur, de är väl kamouflerade. Vi körde kanske en km innan vi såg de första elefanterna, och zebror, flodhästar, krokodiler, impalor, watebucks och vårtsvin. Gissa om killarna var glada, Svante hade fått se Pumba. Så fortsatte det. Det är så otroligt djurtät. Efter tre timmar hade vi sett the big5, elefant, vattenbuffel, noshörning, lejon och leopard. Då tog vi lunch. Sen såg vi flera lejon, och alla elefanter, giraffer i mängder och överallt roliga fåglar och vackra djur./>

Dagen avslutades med att vi kom till en ställe där flera bilar hade stannat och folk pekade mot gräset i skogen. Vi såg inget, men plötsligt reste en Leopard sig och lunkade i väg, knappa tio meter från bilen. Vilken upplevelse. Vi höll andan allihop. Så vacker. Och stor!

På kvällen blev det debriefing, öl och grillning med lärargänget. Vilket upplevelse vi hade haft!

Morgonen efter regnade det kraftigt, det första på månader sades det. Vi åkte en sväng i parken, men det verkar som om djuren rör sig mindre i regn, så det var inte alls lika mycket att se, så vi vände. När vi väl hade bestämt oss för att åka hem kom det två lejonhanar gående på vägen. Hade vi haft öppet fönster kunde vi ha klappat dem när de gled förbi bilen. Men vi valde klokt nog stängda fönster. Sofia grät, pojkarna satt med öppna munnar och jag satt också med tårar i ögonen. Vilka mäktiga djur!

Och vilken helg! Sköna kolleger vi har och de ultimata guiderna familjen Björkhem som hade organiserat det hela.

Tillbaka i Maputo har också sin charm, kändes som att komma hem, kanske svårt att förstå.

Mercado Municipal – lördagsutflykt

Baixa är Maputos gamla centrum, lite som ett gamla stan, fast nergånget förstås, och inte alls lika mysigt och det krävs lite god vilja för att se charmen. Bredare gator, slitna hus, vissa rena ruiner, trasiga trottoarer och mycket skräp som blåser runt. Vi börjar vänja oss och tycker det är roligt och häftigt.

Mercado Municipal är den gamla saluhallen. Den har i likhet med några av de andra kolonialbyggnaderna renoverats och är i ett mycket trevligt skick.  Framförallt lördagsförmiddagar är där en marknad för fisk och grönsaker. Och mycket annat. Förvånasvärt lite folk var där i lördags. Vi tog en tuktuk dit, smidigt, men kostar som att ta taxi. 40 kr inom stan.  Blev rätt trångt med fyra +chauffören. Var en rolig förmiddag, ett myller av frukt , grönsaker, fisk, skaldjur, korgar, träarbeten och utomhus allt möjligt annat. Löshår, parfym, livsmedel, elektronik, kanariefåglar, mattor, skinn och det samma konsthantverket som finns överallt annars. Och allt annat. På gatan flockade det sig försäljare av telefoner, förlängningssladdar och cigaretter. De var rätt pågående, så vi fick ta en rast på café Continental. Kändes ju hemtamt för oss Båstadbor. Ny tuktuk hem, den var lite trött, men tog oss låångsamt uppför backen till Polana Cimento, som är vår stadsdel. Svante var jättenöjd, skrattade och visade tummen upp till alla grönsakstanter, medan Samuel var tyst och för det mesta allvarlig. –Var det inte spännande?, frågade jag när vi kom hem. –Jo, sa han, men allt är så annorlunda och konstigt så jag måste koncentrera mig. Så är det lite, man blir lite matt efter en utflykt, det är mycket som ska tas in, men väldigt intressant.

Fiskavd. Ingen is här inte. Mycket fisk vi inte känner, får läsa på. Den är inte kyld, så det bästa är nog att vara på plats tidigt om man ska köpa.

Svante ville köpa en kokosnöt, barnet sov som en stock mot kroppen medan hon förklarade priset och hämtade växel. Så mysigt.

Musselavd. Kolla hur baljan är lagad. Allt lagas till det är absolut oanvändbart. så kan man skaffa nytt.

Det var en lite lugn period på dagen, tidigt på morgonen lär det vara mer fart. Framåt lunch blev det lite segt.

Vi blev uppmanade att köpa en bit sockerrör som funkar som någon sorts budgetfika. Man går ett tag och tuggar på kärnan i röret tills det inte smakar mer. Ganska gott. Killarna var väldigt nyfikna.

Svante skulle nog allra helst vilja köpa med en kanariefågel hem. De har pyttesmå burar, säkert 20 st i den här buren.